Så var det...

o så gick det.
Trevligt med lite folk hemma ...tjöta o ta en öl.
Känns som att jag sakta släpper honom ...bra för mig...inte för att jag var kär men jag behöver tid. Han gör det lätt på ett sätt genom sitt sätt , men samtidigt svårare. Ja ja känns lite bättre nu iaf.

Nytt kapitel...
Why is it so hard to fly when your heart is heavy...why cant u touch the clouds when u need to ...why do u always fall when u need to be catched.....why is your wings to no use when u need a higher ground...Because u need to fall to learn...cause u need to feel the ground ...cause u need to rescue yourself to be yourself...cause u need to be wrong to be right...sometimes...

kap.2.
Jag är trött på mitt sargade sinne..trött på mitt arga minne...jag vill ha ljusa känslor, jag vill kunna umgås med andra människor ....jag vill ha balansen återfå sansen...för att kunna leva som jag vill o inte imitera en död sill....mäktigt är min vapen som stirrar in i gapen...länge leve saten som blev maten...lättare nu det märker oxå snart du...mu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0