shyus

Det där livet...kommer jag nånsin bli kvitt tanken på hur lycklig jag var där, o skuldfri? Jag står handfallen mitt i natten fylld av främlingskänslor invid allt det förtrogna som inte låter sig uppväckas.Jag klappar det gamla husets väggar som om det grät men jag saknas inte där. Minnesarbete, sorgearbete..varför ser jag så konstig ut.
Det gör ont i ett hus som rasar.Lungorna o bjälkarna vill sprängas.Huset vill vara i en annan stad,en annan kropp,på en annan grund. Vilken längtan bär jag inte på när jag på en sekund vill byta allt känt mot nåt okänt.
Och universum tränger in...skräcken men oxå skönheten har en sådan otäck närvaro.....vad är det för liv jag lever...vad tog alltsammans vägen, varför ser jag så konstig ut.....stackars oss tänker jag i den lilla livbåten på det stora havet....jag rusar upp mitt i natten..jag måste se mitt förra liv...som en brottsling som känner dragningskraften till platsen för brottet...det där huset...kan jag få liv i de mumifierade väggarna...hur ska jag känna igen mig själv när jag bor här...i denna skräddarsydda sorg /j.w